onsdag 25 juni 2014

Väst går i Japans fotspår (?)

Det kommer nog tillhöra ovanligheterna att jag skriver om nationalekonomi. Av flera anledningar. Dels så är det mer komplicerat än företag och dels är min kunskap mindre. Mitt intresse däremot är ganska gott och jag följer en hel del presentationer och föreläsningar, seminarium och så vidare på Youtube.

Hittills har jag hunnit igenom allt från strikta Österrikare (skolan alltså, inte landet) till Krugman, Kyle Bass mfl.

Den senaste jag kommit över är Richard Koo. Hittills har han konstigt nog inte kommit upp på min radar men jag tycker han har intressanta tankar och teorier. Hans tankar handlar om vad han kallar för "Balance Sheet Recession" och utgår från det Japanska exemplet. Ett exempel som många av nationalekonomerna på båda sidor av Keynes har svårt att både förstå och förklara och därför tycker jag Koo:s tankar är intressanta. Grafen under visar Nikkei 225s utveckling från 1984 och framåt.



Han menar i princip att efter en bubbla likt den i Japan slutar dom normala mekanismerna av räntevapnet att fungera vilket gör lite av den räntediskussion vi har i väst meningslös. Anledningen är att efter en bubbla likt den som var i Japan har både företag och privatpersoner så dåliga balansräkningar att oavsett hur mycket vi sänker räntan kommer ekonomin inte expandera. Detta beror på att den privata sfären sparar för att reparera sin balansräkning och slutar därför låna och försöka expandera sin verksamhet, allt handlar om kostnadsbesparingar och avbetalning av lån. Detta leder till en sjunkande BNP och deflationstendenser. Koo tar Japan som exempel och visar på att oavsett om räntorna sänktes till i princip 0 år 1995 så fortsatte företagen att betala av skulder, som mest 6% av BNP per år. Detta fortsatte till 2005. Det är intressant för vi ser något liknande i USA just nu, siffror uppemot 8% något år. Det som skiljer honom från de andra ekonomerna är hans fokus på att företagen och individerna slutar agera efter räntan vilket gör den meningslös.

Koo:s slutsats är att vid en "Balance Sheet Recession" måste staten kliva in och fylla i hållet som företagen lämnar efter sig för att hålla ekonomin igång, stimulanser med andra ord. Och enligt honom får vi här acceptera att skuldsättningen för staterna kommer dra iväg, det får betalas av när den privata sektorn fixat till sina egna balansräkningar. Och det krävs dessutom att man håller fast vid sin policy från statligt håll, något han menar har varit svårt i Japan, dom har pendlat mellan stimulanser och åtstramningar.

Det finns massor av intressanta diskussioner på Youtube av Koo men här kommer en intressant introduktion.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar